Det är andemeningen när socialdemokraternas jämställdhetspolitiska talesperson advokaten Claes Borgström skriver på DN Debatt
“Efter nästan 30 år i advokatyrket och sju år som Jämställdhetsombudsman så har jag mer erfarenheter och större personlig kännedom om människors livsvillkor i Sverige än många andra.”
Ja det kan man undra. Ta någon som har kollegors, partners och kunders förtroende. Krydda med teknisk kompetens och lust. Tänk lite djärvt. Undvik IBM. Det behövs inte.
UD lägger ner de svenska konsulaten i New York och Los Angeles vilket har upprört många. Nu berättar SvD att även konsulatet i Kanton (Guangzhou) står på nedläggningslistan.
Ja, USA och Kina, vem bryr sig…..
“Klimatattack mot Vattenfalls vd”
Så rubricerar DN några virrpannors överfall på Vattenfalls VD i samband med bolagsstämman.
Internet Explorer 8: Faster and easier.
Denna text får man förinställd om man använder Windows Live Writer med Internet Explorer 8.
Efter att ha kört IE 8 några timmar är jag inte helt övertygad.
Dock är jag lite imponerad av just Liver Writer.
Så här ser själva applikationen ut. Klicka på Förhandsgranska så får ser man direkt hur inlägget kommer att se ut i bloggen.
Volia:
Banker och deras ledningar är inte som vilka företag som helst. Politiker handhar våra skattepengar och bankmän förvaltar våra ännu inte indrivna medel.
Hur det än är med fakta i diskussionen om SEB-bankens chefslöner kan man oroas över ledningens brist på fingertoppskänsla och PR-kunskap. För de höga löner som utbetalas borde man kunna förvänta sig skickligare kommunikation runt just dessa.
Nu är den frågan aktuell igen!
Ordet “bonus” har fått en laddad innebörd efter alla skandaler och skriverier.
En rörlig ersättning är ett utmärkt sätt att belöna medarbetare och en försäkring för företaget – om det sköts på rätt sätt. En säljare har i princip alltid bonus baserat på den egna säljinsatsen. Högre chefers bonusprogram baseras mer på avdelnings- och företagsresultat.
Genom ett väl avvägt bonusprogram försäkrar man sig att kunna betala konkurrenskraftiga löner om resultatet blir bra. Blir resultatet sämre finns det mindre pengar att dela och företaget skyddas därmed från alltför höga lönekostnader. Så fungerar det oftast i mindre bolag.
Tyvärr har bonusprogrammen i framförallt finansbranschen lämnat all rim och reson. Den redan höga lönen verkar ses som en avgift som man tar ut för att dyka upp på jobbet. Blir resultatet som förväntat väntar groteska ersättningsnivåer. Vill man tjäna pengar på dessa nivåer ska man vara entreprenör och ägare. Inte tjänsteman med rikskuponger.
Nu är det bråk om SEBs bonusprogram: Dagens DN:
“SEB-aktien är ordentligt nedtryckt av finanskrisen. När det vänder kan aktien stiga mycket snabbt och högt.
– Att introducera ett program på botten av aktiekursen kan bli väldigt lönsamt för deltagarna, säger han.”
http://www.dn.se/ekonomi/spararprotest-mot-seb-bonus-1.814682
Räcker inte signalerna i din WiFi-manick? Är avståndet för lång för din radiostyrda bilnyckel? (Svar: använd huvudet). Har du tappat telefonen i toan? Det finns hopp
Denna artikel i New York Times räddar situationen
Nu har både Representanthuset och Senaten godkänt det enorma “stimulandspaketet” på ofattbara 787 miljarder dollar. Detta skall läggas till ett redan idag monstruöst budgetunderskott på federal nivå samt eländiga finanser i många delstater. Wall Street Journal publicerar en förteckning över spenderandet. En lång lista som innehåller bl. a. dryga fyrtio skattesänkningar och några dussin direkta bidrag.
Man kan känna sympati för utgiftsposter som:
Outdoors Priority road, bridge and trail repairs - $180
Energy Modernization of the electric grid - $4,400
Och man kan undra vad dylika poster har i ett “nödpaket” att göra:
Science Extra money for National Oceanic and Atmospheric Administration facilities and research – $230
Justice Grants for violence against women prevention and prosecution programs – $225
Arts Grants to fund arts projects in non-profit sector – $50
Det verkar som om man fallit för frestelsen att “fix everything that is wrong in America”. Och det behövs – men “first things first, please”.
Gud hjälpe Amerikas pungslagna stater.
Så här skriver Computer Sweden:
Trots bankkris blir småbankerna i Sverige fler. Nu börjar it-leverantörerna erbjuda hela banktjänster i molnet. Aldrig har det varit så lätt att starta en bank.
En av “Internet-teknikernas” stora förtjänster är att stora och små får tillgång till samma teknik. Detta gör det lättare för små företag att starta, konkurrera och växa. Minns ni diskussionerna för något år sedan om att de svenska bankerna för små för att konkurrera och borde gå samman i större konstellationer. Vi kan ju konstatera att storlek inte varit en framgångsfaktor under det senaste halvåret. Plöj inte ner för många miljarder i det som är gammalt, tungt och dyrt.
Från Affärsvärlden 2007 om Volvos bolagsstämma:
I medierna krävde Christer Gardell en styrelseplats. Dessutom ville han att Volvo skulle dela ut sin stora kassa och öka belåningen. Flera svenska institutionella ägare hade åkt till Volvos huvudkontor i Torslanda utanför Göteborg våren 2006 och krävt samma sak. Analytiker talade om en möjlig utdelning på 50 miljarder kronor
Här är en fördel med finanskrisen. Snacket om “för stora kassor” lär nog försvinna på ett tag.
Farbror Joakim – Buy-out-fantomerna: 1-0
Skattebetalarna måste hjälpa till (nja, man säger “staten” vilket får det att låta lite annorlunda) sägs det både i USA och i Sverige. Men ingen stat kan hjälpa så länge bilförsäljningen sjunker med närmare femtio procent. Hopp och tro (och krediter) måste återbördads till konsumenter och företag.
USAs tre biljättar har blivit groteska skapelser som skulle behöva en konkursförfarande för att rensa upp i vansinniga avtal med fack och återförsäljare. Jämfört med det amerikanska bilarbetarfacket är deras svenska bröder en konkurrensfördel för Sverige.
Läs vad Wall Street Journal skriver i frågan:
GM has about 7,000 dealers. Toyota has fewer than 1,500. Honda has about 1,000.
…
GM knows it needs fewer brands and dealers, but the dealers are protected from termination by state laws
Delstatslagar som gör att inte GM kan saga upp återförsäljare?
Och har jag uppfattat det rätt att GM har avtal med de europeiska fackföreningarna om livstidsanställning?
“Kampanjen Buy Nothing Day startade 1992 i Kanada. Meningen är att man inte ska köpa någonting alls under 24 timmar, som protest mot kommersialism och konsumtionshets.
…
I år får den konsumtionskritiska dagen en extra skjuts av krisen. SCB:s siffror visar att konsumtionen föll med 0,2 procent under tredje kvartalet, jämfört med samma period i fjol”
DN rapporterar om demonstrationer och uppmaningar till köpbojkott – och hur mycket gemene man bryr sig.
“Den köpfria dagen uppmärksammades i flera städer under lördagen. Demonstrationståg och manifestationer i bland annat Uppsala och Göteborg manade till köpbojkott. Men budskapet rådde inte på svenskarnas köpsug.”
Vänta bara till efterfrågeras och recession tar ännu mer fart och handeln stannar upp bara för att ingen vågar göra något. Då får vi se vad “buy nothing” innebär för samhällsekonomi och löntagare – och vart klimat- och miljödebatt hamnar på prioritetslistan i en sönderfallande ekonomi.
När min gamla mor besöker staden och förundras över de dignande skyltfönstren brukar hon utbrista: “Hur ska de bli av med allting?”
Det kan man fråga sig. De enorma shoppinggallerior som byggs i varje stad – finns det verkligen demografiskt och ekonomiskt konsumtionsutrymme för att bära dessa handelstempel?
Var beredd på en konkursvåg bland galleria-butiker
Uppdatering så här på nyårsafton: USA går som vanligt i bräschen:
http://daggatt.blogspot.com/2008/12/retail-bankruptcies.html
“U.S. retailers face a wave of store closings, bankruptcies and takeovers starting next month as holiday sales are shaping up to be the worst in 40 years. “
Finanskris och bonusexcesser visar bara på en sak: Det är kapitalägarna som måste skyddas från löntagarnas utsugning.
Någon gång på 90-talet gav Bill Gates ett ovanligt svar på en vanlig fråga. “Vilka blir era värsta konkurrenter på sikt? ”
Gates svarande “Goldman Sachs” Den förvånande frågeställaren undrade om Microsoft ämnade ge sig på Investment Bankning. Nej svarade Gates, det är kampen om begåvningarna som jag oroar mig för.
Klart är att mycken begåvning och talang gått in i finansmarknaden under de senaste två decennierna även om det inte ser så ut just i dessa dagar. På 50- och 60-talen var det militären och rymdprogrammet. På 80 och talet och framåt har IT, bioteknik och finans lockat gräddan av studenter.
Jag läste häromdagen att vinsterna i finanssektorn står för en femtedel av företagsvinsterna i USA. Det tappet kommer att synas i statisktiken och märkas i handeln. Nu försvinner säkerligen hundratusentals jobb inom finanssektorn och dagens studenter kommer att välja andra områden för förkovran. Det behöver inte vara negativt för framtiden.
Fotnot om Microsoft och banker: När Microsoft på 90-talet kom med sina första “privatekonomiprogram” skrevs det en hel om att bankerna oroade sig för konkurrens från Microsoft. Vid ett seminarium frågade någon varför man skulle tro på Ballmers löften om att Microsoft aldrig skulle bli en konkurrent till bankerna.
Ballmer svarade: – Ni har bara 5 procents marginal, vi har 30 procent!
Man lånar ut pengar till folk som med stor säkerhet inte kan betala tillbaka.
Och det gör man för att de som lånar ut pengarna säljer lånen vidare och behöver således inte bry som om återbetalningen.
Sedan klumpar man ihop lån och skapar värdepapper som säljs vidare i flera led.
Addera några rediga doser girighet hos finansmarknadens aktörer samt svag reglering
Och voila: bakat och klart – en soppa där ingen har koll på vad man lånat ut, sålt, köpt och äger.
Vid millennieskiftet var det IT-aktier, nu är det hus- och snart kreditkortslån. Var uppstår månne nästa bubbla. Jag har ett känsla att det har något med råvaror eller energi att göra.
Steve Ballmer vrider till framförallt organisationen runt Windows. Han tar själv 3 direktrapporterade Vice Presidents. En av dessa är Jon DeVaan, en av Microsofts lite mer dolda stjärnor och min gamle fotbollskompis. Nar jag jobbade med Excel 1.0 för Mac – i nådens år 1985 – brukade jag smyga över till utvecklarnas avdelning för att bygga hjälpfiler. Jon hjälpe mig alltid, och den dag berättade han att de just hade fått fram den första cellen i en Windows-version av Excel. Jag förstod inte vad det skulle vara bra för. Vi hade ju Macen och Windows 1.0 var det ingen som kunde använda.
Det var då det!
Jag träffade Gates första gången på våren 1985, närmare bestämt på min chefs lysningsparty inne i Seattle. Vi “localizers” – projektledare för översättningar – var alla nyanställda; jag den blyge svensken, den galne italienaren, de glada herrarna från Venezuela, fransmännen, den ordentliga tyskan samt Anna från Holland. Vi fick hälsa på Gates för första gången, och innan dess hade Ballmer, då chef över DOS/Windows, gått runt och presenterat sig för oss nykomlingar. Gratis öl serverades ut stora tunnor, och jag, italienaren och latinamerikanerna gick till samfälld attack. Det blev en olycklig kombination av latinskt ordning och svenska dryckesvanor. Fast vi klarade karriären, särskilt en av latinamerikanerna som nu varit Vice President i snart tio år.
Microsoft firade 10-årsjubileum samma år. Bill Gates och Paul Allen fick ta emot en gräll tavla som beskrev några av deras tidiga landvinningar. Vi imponerades av kollegor som fick utmärkelser för att ha varit i företaget i hela tre (!) respektive fem år.
När Gates fyllde trettio ordnades ett föga överraskande överraskningsparty i fabriken utanför Seattle. Det kändes konstigt att ledningen började bli så pass gammal trots att man själv bara hade tre år kvar till samma ålder.
Två gånger var jag på fest i Gates gamla hus, en inte oäven villa vid stranden av Lake Washington – men en fågelholk i jämförelse med hans nuvarande residens. Gissa om det var lätt att få med sig en date på festerna.
När jag kom till Seattle i februari 1985 huserade Microsoft i tre mindre byggnader belägna på varsin sida motorvägen 520. Året efter flyttade vi till det nybyggda “campus” i Redmond som då kändes ofantligt med sina fyra nya byggnader. Eftersom Microsoft växte så att det knakade redan vid denna tid flyttades vi runt ett antal gånger. Av någon anledning hamnade min grupp på samma plan som ledningen och mitt kontor vara bara några meter bort från Bill Gates och Jon Shirley (företagets dåvarande President).
Vi såg många högdjur komma och gå och hälsade ofta på Gates och Shirley. Min skånske kollega Pelle som hade sitt kontor ännu närmare ground zero, projektanställde en glad göteborgare som redan bodde i Seattle. Denne snusade som en rallare, och en dag när Gates åtföljd av delegation från Siemens passerade utanför dörren höll vår snusande kollega på att under stora åthävor lägga ut snusen. Besökarna stirrade storögt på den något märkliga akten. Jag vet inte vad Gates tyckte, med några dagar senare hade vår grupp fått nya kontor i ett annat hus.
Mitt första internationella säljmöte var i Cannes, på det majestätiska Hotel Majestic. Vi var alla trötta av jetlag och jetsettande så det var en liten tröst när Gates satt bredvid mig och sov under ett föredrag. Bill gillade det svenska dotterbolaget, åtminstone de kvinnliga kollegorna och hängde med oss ut på stan. Vi gick in på ett av Cannes flådigare diskotek, och Bill erbjöd sig ta första rundan och jag utsågs till beställare . Eftersom första drinken också är inträdet blev notan tämligen dyr och Gates utbrast– “Geez, what did you buy?”
Under de första åren på 90-talet var de internationella säljmöten tämligen familjära tillställningar när Gates och Ballmer kunde umgås med alla på ett helt vanligt sätt. Senare blev det alltmer hysteriskt med inslag av personkult. Vid säljmötet i Rom i början på 90-talet var det första gången som jag noterade att Gates hade livvakter. På en av middagarna hamnade jag bredvid en mycket muskulös och snaggad herre med påtagliga brister i datorkunnande.
Vid ett av hans besök i Danmark hyrde vi största auditoriet på Tivoli och bjöd in gräddan av danskt IT-näringsliv. Jag skulle demonstrera Excel och OS/ Presentation Manager tillsammans med Gates. Han talade, jag knappade. Kvällen före repade vi, och vi stack tidigare från middagen för att träna in vår akt. Tekniken strulade och Gates drog en monolog om brister i DOS och Windows som jag hade kunnat sälja för dyra pengar till pressen. Den morgonen vaknade jag vid fyratiden.
Demonstrationen gick dock bra. Vid ett tillfälle försvann färgen i OS/2 och Gates tittade på mig och frågade “where did the color go?”. Jag var böjd att fråga samma sak.
Vid ett annat besök i Stockholm lärde jag mig två saker: 1. Det är dumt att lägga in sig själv som talare efter Gates. 2. Det är ännu dummare att försöka diskret smuggla in världens rikaste man i konferenssalen under en annan talares presentation.
Det var roligare förr!
